Äntligen hemma efter en lång dag! Blogg statistiken piggade upp mig, Tack! 
( Fått några frågor och ni är välkomna med vilka frågor ni vill. Blir bara glad )
Idag tänkte jag dela med mig av mina känslor och berätta om mitt problem.
Jag är ung och är missbrukare. Det är bara att inse, från tidig ålder har jag gått från missbruk till missbruk. Jag har fått hjälp att lösa dem, men nu är jag här igen.
Fast i någonting jag inte kan ta mig ur. Det här missbruket handlar om bekräftelse. Det handlar om en stund av...uppmärksamhet..? En kort period där man känner att någon verkligen uppskattar en.
Som med de flesta andra massbruken inser man inte att det är ett problem förens det är för sent. Drogen har redan kedjat än.
Det fanns en tid då jag "älskade" sex och verkligen blev lycklig av det. Med tiden kom ångesten fram.  Jag fortsatte, trodde att de inte var någonting, jag var ju lycklig.
Förvirrad, ung och ingen att prata med. Som sagt, jag älskade det utåt och jag gör det fortfarande. Jag ler om jag kommer ut från ett rum med en kille på en fest. Jag skrattar och är lycklig.
Lycklig över att han valde just mig. Lycklig över att hela hans uppmärksamhet är på mig.
Dagen efter...ooohhh det leendet finns inte kvar!
Jag har kommit på att jag mår olika beroende på situationen. För en vecka sen träffa jag en kille...det gör ont bara jag skriver om det..vill verkligen inte minnas. När dörren stängdes sprang jag och kastade mig i sängen gråtandes.
Jag kände mig så otroligt äcklig! Det gör jag fortfarande. Killen i helgen fick mig inte att känna samma känsla. Jag känner ingen ånger över honom. Det är konstigt..säkert 1,5 år sedan de hände! 


Ibland funderar man på saker och det gör jag nu!

Kärlek från Angii.